Mitt behov av rutiner

Hugo och Thelma är nio veckor imorgon och efter den här första sköra, trevande tiden har jag bestämt mig för att försöka införa någon form av rutiner. Dels känns det som att de börjar bli aningen mer redo för det, och dels har jag själv ett behov av att få litet mer struktur på mina dagar med dem. Jag har funderat på hur jag gjorde när Olivia var en liten skrutt, och även om situationen är annorlunda nu så kan jag i alla fall ha nytta av en del av de erfarenheter jag gjorde då.

Jag har alltså bestämt mig för att en dag med tvillingarna kommer att se ut ungefär så här:

Varierande grader av tidigt: en eller annan av tvillingarna kör upp mig ur sängen. Vi hänger i vardagsrummet med Olivia, klarar av blöjbyten, frukost och Olivias påklädning.

9:00: När Olivia och Thomas kommit iväg till förskolan dricker jag en massa kaffe, om jag inte hunnit det tidigare, och så har jag och tvillingarna sångstund i vardagsrummet, de sittande i babysitters och jag på golvet. Jag kör en show för dem med rörelser och allmänt spex, så att jag får utlopp för min sällan skådade artistiska förmåga.

10:00 eller däromkring: Vi klär på oss och går ut på promenad. Med stor sannolikhet börjar vi med att gå till Espresso House så att jag kan få min älskade och oanständigt dyra mocka latte. Här kan man också tänka sig att vi möter upp någon för en fika eller liknande.

12:00 eller typ när jag känner för det: Vi går hem och jag äter lunch. Om tvillingarna sover kan jag få litet behövlig egentid. Är de vakna får de hänga i sina sitters eller i babygymmet och jag roar dem efter bästa förmåga. Förhoppningsvis är de snart stora nog för att också kunna roa varandra.

15:00: Jag ägnar den närmaste timmen åt att se till att de har rena blöjor och inte dör av hunger inför hämtning av Olivia på förskolan.

16:00: Vi hämtar Olivia på förskolan och promenerar hem.

16:20: Efter en kort promenad, som görs längre av att Olivia måste klättra, balansera, samla stenar och ekollon eller skrika att hon vill ha glass, och av att jag har sällskap av och konverserar med någon av mina fellow dagismammor, kommer vi hem från förskolan. (Den här delen av dagen består just nu mest av att jag försöker få Olivia att titta på film eller barnprogram medan jag själv städar litet, förbereder middag och/eller tar hand om skrikande bebisar.)

Någon gång som borde vara senast 18:00 men som lätt blir 19:00: Vi äter middag. Om tvillingarna är vakna får de sitta med vid bordet och bli gungade i varsin babysitter.

19:30 - 20:30 ungefär: Vi lägger Olivia. Rutinen ser just nu ut såhär: ibland bad eller dusch, alltid tandborstning, sedan sagoläsning i sängen. Vanligvis somnar hon ganska fort efter en till fem sagor (antalet varierar beroende på böckernas längd, på hur sent det hunnit bli och på om Olivias förhandlingsförmåga vinner över mammas trötthet).

Efter att Olivia somnat: OBS NY RUTIN: Jag lägger Hugo och Thelma. Matning, blöjbyten och sedan godnatt i vårt sovrum. Godnattsaga ska det bli även för tvillingarna, så snart jag känner att det är läge för det. Med Olivia började jag läsa godnattsaga när hon var tre månader. Jag kommer ihåg att det kändes tidigt, men ville samtidigt få det till en vana som hon skulle lära sig att känna igen och koppla till att det är läggdags. Samt förstås att jag ville väcka en Kärlek till Litteraturen. Just nu känns dock detta mål sekundärt i förhållande till att FÅ ALLA BARN ATT SOVA SÅ ATT VI VUXNA KAN FÅ LITET ALONE TIME!

Den här första dagen har rutinerna gått riktigt bra (klang och jubelsång!). De är dock mest att betrakta som ramar just nu för att jag, som jag nämner ovan, behöver få en viss struktur på dagen. Det är något jag saknat sedan jag blev trebarnsmamma, vilket förstås inte är konstigt eftersom de är alldeles nykläckta spädisar fortfarande - men  av det jag läst och hört om att vara tvillingförälder verkar det viktigt att så tidigt man kan försöka få in rutiner så att man inte blir alldeles koko.

Läggningen av tvillingarna har fungerat riktigt bra i hela TVÅ dagar. Jag har lagt dem i vår säng hittills, men funderar på att vara djärv imorgon och lägga dem i spjälsängen. Sätta dit en stol och sitta bredvid för att stoppa tillbaka nappar som trillar ur munnar, sjunga och klappa och se till att de inte petar ut ögonen på varandra - de är ju så viftiga och sprattliga ännu!

För första gången sedan de föddes känner jag att jag börjar styra upp saker på ett mer medvetet sätt, och det känns bra! Sen vet jag ju av gammal erfarenhet att så fort något har börjat funka i bebislivet , så fort en rutin har satt sig eller ens barn har visat prov på ett etablerat vanemönster, så kastas allt omkull och man är tillbaka på noll igen.  

Men jag tillåter mig att vara optimistisk ikväll. Det blir nog bra det här.

Marodörerna.