Hugo och Thelma 12 veckor

Tiden flyger förbi! Den här veckan har gått jättefort, och jag kan konstatera att det händer saker med mina tvillingar. Nu är de tolv veckor. Både Hugo och Thelma har rätt bra koll på sina händer nu. Hela veckan har Hugo varit alldeles fascinerad av förpackningen till tvättlapparna vid skötbordet, sådana där engångs från Ica, som ligger i en prasslig plastförpackning. Den kan man ju slå på med handen så att det låter! Hugo har varit så nöjd de där stunderna på skötbordet då han kunnat prassla och prassla och prassla ännu mer med den där förpackningen. Och idag insåg jag att Thelma inte längre slumpmässigt dunkar till djuren på babysittern, utan det sker med stor precision och koncentration.

Thelma är också väldigt förtjust i att sträcka ut sin tunga i tid och otid. Hon lipar allvarligt åt oss, och det ser otroligt gulligt ut. Hon pratar mycket med världens mest förtjusande gurgelljud. I onsdags somnade hon på min bröstkorg för första gången på länge och det var så mysigt! Jag har ju oftast inte tid att sitta med en av dem så länge att de kan somna så, det är betydligt svårare med två än med en (som så mycket annat).

I onsdags hade vi även besök av en vän som också har en liten bebis, som är ungefär två veckor äldre än Hugo och Thelma. Det var spännande att se dem betrakta henne och höra hennes ljud, för det var så tydligt att de fattade att det här var en ny person som de inte träffat förut - de lyssnade väldigt noga på hennes ljud, som om de tänkte "Det här är inte brorsan/syrran - vem kan det då vara?".

Hugo tycker om att vara i famnen och bli buren runt så att han kan se sig omkring, och framför allt gillar han att titta på sig själv i spegeln, vilket vi brukar göra efter blöjbyten. Han gillar också den färgglada tavlan vid vårt matbord - en riktig färgexplosion som kan betraktas länge, länge.

Både Hugo och Thelma skiner upp som solar när deras syster pratar med och ler mot dem. De har sån kärlek i blicken när de ser henne, som att hon är det häftigaste och mest fantastiska de har sett. Och så är det nog. De ler även mot varandra när jag håller upp den ena framför den andra. Det är spännande att se deras relationer växa fram!

Finisar!