November i ett nötskal.

Vad svårt det är att hinna skriva! Jag har drabbats av någon sorts November Gloom, och har haft svårt att ta mig för saker på sista tiden. Men så har det hänt en del trista grejer, inget allvarligt men sånt som gör tillvaron litet... gråare. En sådan sak är att vår fina vagn blev stulen i helgen, den stod utanför vår lägenhet på kvällen vid 22.30, när vi kom hem från en dagsutflykt, och på morgonen var den inte där längre. Det är polisanmält och anmält till försäkringsbolaget. Vi blev även av med en bärsele som låg i vagnen, Olivias mössa och några fina filtar (bland annat några som en kollega sytt och som jag älskade). Tur i oturen var att vi hade köpt en paraplyvagn inför vår Vietnamresa, så nu får vi använda den, med ligginsatser. Den kommer dock inte funka så bra om det blir snö ute.
Och gulligt nog har Olivia har lovat att förvandla tjuven till en bajskorv med FULT glitter på.

En annan sak är att jag har sökt ett jobb, vilket känns helt bisarrt att göra just nu. Det är dock samma jobb som jag redan har, eftersom min anställning varit visstids, och nu söker jag det som fast tjänst. Jag vill hemskt gärna jobba kvar, men vet att det är hård konkurrens om platserna (en arbetsstyrka på ca 90 pers ska bantas ned till ca 15). Och att behöva tänka på allt det där just nu känns bara så otroligt malplacerat i min mjukbyxeklädda, kräkfläckiga, bebisskrikiga tillvaro.

Tvillingarna har också bjudit på en hel del jobbiga nätter med mycket skrik. De vaknar före kl 6 på morgonen och vill INTE somna om. Ofta vaknar även storasyster, hon har en period av orolig sömn, och kommer in till mig eller vill att jag ska komma in till henne. Jag försöker att få henne att väcka Thomas istället, men hon väcker alltid mig först och är ganska mammig, så det är inte alltid hon accepterar att vara med honom. Jag har alltså tre barn som avbryter min nattsömn med mer eller mindre jämna mellanrum.

Vi funderar också väldigt mycket över Olivias förskola. Hon verkar inte trivas lika bra som på den förra, och det är svårt att säga om det beror på alla omställningar i hennes liv eller om det faktiskt inte ÄR lika bra. Vi har dock båda intrycket att den nya förskolan inte är lika bra som hennes gamla på en massa olika sätt. Ett exempel är att Olivia har börjat prata mycket om att pojkar är dumma och fula (Thomas har blivit utnämnd till flicka/prinsessa och Hugo till gumma, för att komma runt denna prekära situation). På gamla förskolan lekte alla barn tillsammans, och med samma leksaker, och det var ingen uppdelning efter kön. Eller i alla fall mycket mindre. Har pratat med en mamma som har kvar sin dotter där, och hon har bekräftat att det fortfarande är så. Det är alltså inget som bara har med ålder att göra, vilket många nog skulle hävda.
Jag vill ju inte att Olivia ska tänka på kön, hudfärg och liknande faktorer, inte än och inte på det värderande sättet. Självklart vill jag medvetandegöra henne om strukturer, när hon blir äldre, men just nu vet jag inte hur jag ska hantera detta. Och förskolan hon går på nu verkar inte ha någon medvetenhet om genusfrågor överhuvudtaget. Thomas var på föräldramöte och tog upp det, och visst hävdade de att de jobbar med detta, men kunde (förstås) inte ge några konkreta exempel. Så självklart tar gamla invanda strukturer över...


Vad mer... Jag har suttit och plöjt en massa avsnitt av Downton Abbey på dagarna och på kvällarna när alla barnen somnat (jo jag har fått litet tid för mig själv, hallelujah!) och nu har jag sett alla avsnitt och har inget kvar. What to do?

Och det är november. Trista gråa regniga november.