Åh Thelma!

Din entré i den här världen var som en grumpy liten buddha, som visade vad du tyckte om att bli störd i den varma livmodern genom att sparka din mor rakt upp i härligheten när du kom ut, och sedan bajsa på både dig och mig. Du var så knubbig att du inte riktigt kunde öppna ögonen, på grund av fettvalkar på ögonlocken. Du såg minst sagt lustig ut.

Tröttis på BB.

Ganska snart skulle det visa sig att du är en lugn och glad liten filur, som inte gör så mycket väsen av dig för det mesta. Nu är du 19 veckor och har precis som Hugo börjat rulla runt en del, även om du är lugnare och inte "sticker iväg" lika långt. Du visar dock att du minsann också kan och vill ta dig någonstans! Du har en rejäl aptit och blir alltid arg när bröstet inte har tillräckligt med mjölk eller ersättningen i flaskan tar slut. Även om du egentligen är mätt känner du att du måste markera ditt missnöje med att det inte kommer mera mat.

Jag känner ofta dåligt samvete över att du är den som får minst uppmärksamhet, eftersom du är så lugn. Hittills har du varit mestadels nöjd med att ligga i babygymmet och leka med figurerna, eller att sitta i babysittern från Fisher-Price och konversera stillsamt med lejonet, zebran och elefanten. Många gånger har jag haft så fullt upp med dina syskon att när jag tittar till dig har du somnat av dig själv. Du är också den enda jag kan lägga ner i spjälsängen då du är trygg nog att somna på egen hand.

Jag är rädd att du ska känna dig bortglömd och övergiven, men jag vet att jag egentligen inte behöver oroa min för dig. Du har minsann en vilja och riktig power i din röst när du känner att "Nu är det min tur!" Då kan du ryta ifrån ordentligt, och flera gånger har du skrämt slag på Hugo med dina arga tjut. Själv är du dock så van vid hans myckna  skrikande att du lugnt kan sova vidare medan han skriker i timmar.

Du började öva ditt tal genom att gurgla på det mest förtjusande sätt och blev mycket glad när jag gurglade tillbaka. När jag ammar dig gör du små mysiga "mmm"-ljud så att jag måste ropa på din pappa, så att han också får lyssna. Din senaste grej är att beatboxa så att saliven flyger vida omkring. Jag trodde att du spottade, men din moster Amanda upplyste mig om att du är en artist i vardande. Du övar också på att skratta ett "högfärdsskratt", som högfärdshosta fast skrattigt, och när du är glad ger du ifrån dig gälla tjut. Och du är glad nästan jämt! När jag kommer för att ta upp dig, när du har vaknat, när du har ätit, när vi byter blöja. Du ler ständigt och charmar alla.

Min goa lilla knubbisplutt, jag älskar dig!