Några delar elände, några delar misär

... har det varit lately. Min rygg är trasig och jag linkar fram som en gammal ostbåge. Kan inte räta på mig och kan knappt bära. Vilket ju är en ganska praktisk grej att kunna när man har två småbebbar. Thomas har jobbat många sena kvällar och idag har Olivia fått feber.

Jag linkar runt och grämer mig över att jag inte kan göra fiiiint inför julen, på grund av min onda rygg alltså. Vi har litet olika inställning till julen här hemma: Thomas hatar den och jag älskar den. Det brukar därför inte bli mycket till julpyntande, men som kompromiss brukar vi i alla fall ha en del julblommor och liknande. Förra året satte jag upp ett par mörkröda gardiner som var hiskeligt fula, och i år ville jag köpa några nya, fina, inte alltför juliga så att Thomas står ut, men ändå kanske en liten anings julaktiga?

Men jag orkar inte lämna lägenheten. Och jag orkar inte städa. Tvätten ligger i drivor överallt eftersom jag fått infall att börja sortera den både här och där - rena högar i vardagsrummet och på badrumsgolvet eftersom det är där vi har tvättmaskin och torktumlare, smutsiga högar i badrummet (eftersom det är där vi har tvättmaskin etc se ovan) och i sovrummet eftersom det är där vi slänger använda kläder och bebiskräkiga lakan. Disken förökar sig smygande och lömskt på diskbänken och dammråttorna morrar under soffan. Bitar av leklera, pärlor, lego, kritor och pappersklipp gör framstötar över golv och soffbord. Bebisleksaker vräker oblygt ut sig på golven. I hallen råder ett kaos av ytterkläder, åkpåsar, tvillingvagn och någon form av pappers/glas/gammalskitåtervinning som ska bäras ner i soprummet SÅ FORT NÅGON AV OSS ORKAR.

Jag längtar till den dagen jag kan räta på ryggen utan att det känns som knivhugg.

Med vänliga hälsningar "Mest Synd Om Mig I Hela Världen" (och ingen bildillustration får ni heller)