tisdag 21 januari 2014

Fina stunder

Det lunkar på här i Vinninam, som Olivia kallade det när hon var liten. (Okej, hon är inte så stor än, men när hon var yngre då!) Nu har vi lägenheten för oss själva - eller ja, Erik bor ju med oss, men han räknas inte höll jag på att säga, det funkar så bra och friktionsfritt att bo med honom. Nannyn är varm i kläderna och har jättebra hand med Hugo och Thelma, samt lagar god mat åt oss. Mycket lyxigt. Vet inte hur jag ska kunna återgå till en tillvaro där jag måste fixa allt själv sedan.

Igår tränade jag för första gången på jagvetintehurlänge, i gymmet en trappa upp. Visst låter det fint att vi har gym, och pool på taket? Gymmet lever dock inte riktigt upp till namnet. Det är ett rum där det står en motionscykel som man inte kan höja sadeln på, ett rullband (vad heter det egentligen?) som man kan promenera raskt på, men inte springa för då börjar bandet halka runt, en maskin för diverse armmuskelövningar samt en sån där bänk man kan göra situps på.

Under mitt första träningspass körde jag 9 min cykling, hoptryckt som en märla eftersom sadeln är alldeles för låg, och 21 min rask gång på rullbandet. Sedan avslutade jag med armövningar och några magövningar från appen "Mammamage". Det var himla skönt att ha en stund för sig själv, få lyssna på musik och röra på sig.

Jag känner att energin börjar återvända något, och med den uppskattningen av mina barn - för jag har haft några dagar då jag bara känt mig som en dålig mamma utan tålamod. Inte så konstigt kanske efter att ha varit magsjuk och allmänt stressad. Men det är skönt att känna att det vänder. Att jag kan titta på mina barn och tänka på hur himla underbara och fantastiska de är, i stället för att direkt känna dåligt samvete över allt jag inte orkar. Och som jag skrev tidigare så händer det så mycket med dem nu. Speciellt med Hugo. Hans ständiga frustration gör att han redan kan ta sig fram, han "krälar" på armbågarna som en kommandosoldat (Thomas liknelse) när han ser något han vill få tag på. Han kan ta sig iväg utan att man märker något, och plötsligt är han halvvägs in i ett annat rum... Han är så extremt vaken och med hela tiden, håller koll på allt och alla, iakttar och försöker förstå. Jag upptäcker mer och mer vad som får honom att skratta, och det är härligt att höra det skrattet!

Thelma är så mycket mera stilla, hon ligger som en liten knubbsäl och iakttar sin bror. Hon spretar ofta ut med armarna som ett flygplan. Även hon har en litet mera frustrerad fas just nu och vill gärna vara i famnen. Hon är så fantastiskt social och glad, ler hela tiden, och det är en glädje att ha en så nöjd unge! Hon är så knubbig och go att jag ständigt hotar henne med kannibalism...

Båda tvillingarna gillar även att öva på finmotoriken genom att ta tag i en napp, vrida och vända på den och försöka stoppa den i munnen. De tycker om att känna på mitt ansikte när jag pratar och gosar med dem.

Hugo och jag.

Thelmisen.

Olivia har börjat rita mer och mer föreställande, vilket är kul att se, för det gjorde hon knappt alls innan vi åkte. Nu ritar hon figurer som faktiskt är figurer. Häromdagen hade hon ritat ett monster med klor, en ganska detaljerad bild. Det är väldigt häftigt att se.

Under den här resan har jag börjat berätta sagor för henne, istället för att läsa böcker. Hon tycker att det är enormt kul. Vi tog med några böcker åt henne, men hon föredrar sagorna just nu. Hon brukar få bestämma vad de ska handla om i stora drag, och så improviserar jag. Sagorna befolkas av ett antal kända figurer: Mickelina och "lilla grå vargen" som hämtats från Bamse, Ullebulle (som är hennes benämning på min vän Ulrika) och "brorn". De här fyra karaktärerna är syskon, och sagorna brukar antingen handla om att de jagar tjuvar, eller att de gör helt vardagliga saker som att gå på picknick, handla eller ha kalas. När de jagar tjuvar är det oftast deras leksaker eller glitterhårband och glitterhårspännen som har blivit stulna.

På sista tiden har hon även bett mig plocka in ett antal karaktärer från ett av hennes favoritprogram, Daniel Tiger. Då blir det ganska många karaktärer att hålla reda på. Eftersom vi sover i samma rum som tvillingarna brukar vi ligga i mörkret och berätta sagor, och det är väldigt mysigt. Så mysigt att jag ofta blir trött och somnar mitt i en mening, långt innan Olivia har tröttnat på att lyssna. Häromkvällen somnade hon dock medan jag berättade en saga, och jag berättade nog vidare en stund innan jag märkte att hon sov. Det är himla fint med sådana stunder.

Olivia och Anna.

2 kommentarer:

  1. Åh jag blir alldeles varm när jag läser det här inlägget. Om att du fått till att träna, om Huga och Thelmas fina utveckling och goa Olivia som verkar himla härlig!

    SvaraRadera
  2. Håller med föregående! Låter som en skön träningsstund och vad mysigt med sago-berättandet. Påminner mig om när jag var liten och du hittade på till mig ^^ Good times ♥

    SvaraRadera