Föräldratankar

Idag blir Hugo och Thelma 26 veckor, och jag har tänkt de senaste dagarna på hur mycket mera det känns som att jag känner dem nu, än innan vi åkte. Hur jag känner mig tryggare i att jag vet hur jag ska ta hand om dem på bästa sätt. Det tar ju tid att lära känna ett nytt barn, för att inte tala om när man har två på en gång! Den första tiden är liksom så svajig, både humörmässigt och praktiskt, med en tillvaro som ställts på ända. Men nu, jag vet inte riktigt när det hände, så är de plötsligt små personer, vi är plötsligt en trebarnsfamilj mera på riktigt. Olivia leker allt mer med dem, även mer hårdhänt om sanningen ska fram, och de blir så glada jämt när de ser henne. På morgnarna när en av dem vaknar försöker hen alltid väcka den andra för att de ska kunna leka tillsammans. (Sen kryper Hugo mest över Thelma och de sparkar varandra i ansiktet, men innan dess är det himla gulligt!)

Men Hugos rörlighet gör mig nervös inför framtiden. Häromdagen ramlade han nästan ner från sängen, efter att ha sovit middag. Han kröp över kuddarna jag lagt runt honom, och när jag kom springande in för att se varför han skrek hängde han halvvägs ut med överkroppen och hade fastnat med huvudet mot nattduksbordet - som tur var, för annars hade han åkt med huvudet före ned i golvet. När vi kommer hem ska vi skaffa en till spjälsäng, och sen ska de aldrig få sova någon annanstans! Igår kväll började jag tänka på vår balkong och hur jag tänkt sitta där i vår med barnen, men nu blev jag alldeles kallsvettig och såg framför mig hur Hugo klättrar upp på stolarna och över staketet... Jag blev rejält stressad över det och började fundera på hur jag ska spärra av balkongen istället. Försöker att inte låta oron ta över, men ibland är det svårt! Hur ska jag få alla tre att överleva till vuxen ålder? är en fråga som neurotiskt snurrar i huvudet ibland.

Samtidigt är det så mycket jag ser fram emot, när jag tänker på vår framtid tillsammans. Att läsa sagor för dem, att se dem lära sig gå (trots rädslan), att de lär sig prata, sjunga, kramas, gosa tillbaka... Att åka på fler semestrar tillsammans. Att gå till parken och gunga. Att se dem sitta i badkaret själva för första gången. Och en massa andra saker. Jag är så stolt över mina fina barn!