Nu är det mindre än två veckor kvar! Tiden går verkligen fort. Och känslorna är väldigt blandade nu. Jag har haft hemlängtan mer eller mindre nästan hela tiden medan vi varit här, men nu när det närmar sig känner jag att jag inte alls är så säker på om jag vill åka hem... Det är så skönt att vara i värmen, det är trevliga människor, god mat, mycket nytt att se hela tiden. Det är inte den ideala staden att vara föräldraledig i, men jag tycker ju om att vara här.
Så för att spalta upp det, en liten pros and cons-lista:
Saker jag ser fram emot med att komma hem:
Att kunna promenera typ överallt, med barnvagn dessutom. Att träffa familj och vänner. Att komma hem till vårt eget hem! Att ha jeans och stickad tröja på mig (!). Att få rutiner i tillvaron och att Olivia börjar förskolan igen.
Saker jag inte vill lämna:
Värmen. Maten. Alla blommor som växer precis överallt. Folklivet på gatorna. Den goda maten. Alla trevliga och sociala människor man träffar på i miljöer där alla kommer från olika platser i världen.
Sen är det det här med att ha städning av lägenheten vi bor i och att ha en nanny som avlastar med barnen: så skönt, men samtidigt litet jobbigt ibland att inte vara själv så mycket. Funderingar över hur mycket Hugo och Thelma knyter an till Mi och hur de kommer uppleva att skiljas från henne. Känslan att det ska bli så skönt att sköta allt själv igen. Känslan av att det ska bli skitjobbigt att sköta allt själv igen.
Framför allt: begynnande resfeber och viljan att bara ha hela omställningen överstökad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar