Tre veckor kvar.

Nu är det tre veckor kvar på vår Vietnamvistelse och jag har blandade känslor. Jag längtar hem ganska mycket, dels till vår lägenhet där jag trivs så bra, och dels efter att få litet mera rutiner och vardagsliv. Jag saknar också familj och vänner! Det ska bli skönt att komma hem och träffa alla igen.
Jag längtar efter att krypa upp i soffan med min stickning, min islandströja som jag hoppas få färdig snart. Jag längtar efter att gå promenader med vagnen (men då måste vi köpa en ny vagn så jag har något bra att köra!). Längtar efter att Olivia börjar förskolan igen. Nu har jag ställt tvillingarna i kö till hennes förskola. Även om vi haft våra förbehåll kring den nya förskolan så tycker vi att det blir för mycket att byta en gång till. Det är en klar fördel att ha den nära, och det vore skönt att ha alla barnen på samma. Sen att Olivias första förskola var helt fantastiskt bra, det får vi nog se som en lyckträff som blir svår att upprepa.

Blev påmind av bloggen Treblirfem (en annan tvillingbloggare som jag följer, hej Sara) att det ju är dags att ställa barnen i kö, våra är sex månader nu och från och med det kan de börja köa i Stockholms kommun. Jag har mer eller mindre bestämt mig för att hela 2014 får bli ett föräldraledighetsår, så jag ställde dem i kö från januari 2015. Det känns långt borta nu, men tiden går ju ofta fortare än man tror. I alla fall känns det så efteråt. Sen kommer jag hålla ögonen öppna efter eventuella bra jobb som dyker upp att söka innan dess, men jag ska försöka att inte känna stress kring det hela. Jag vill gärna tillbaka till min förra arbetsplats, men blev ju arbetslös vid årsskiftet.

Apropå min oro för Hugo så har vi nu klarat oss igenom och överlevt hans första fall från sängen. Han lång längst in, och märk väl att sängen står mot en vägg, med en barriär av kuddar runt sig. Ändå hörde vi en duns och ett vrål en kväll i förra veckan. Han hade lyckats krypa eller rulla över kuddarna och ramla ner i mörkret. Han var väldigt ledsen, men gjorde som tur var inte illa sig. Thomas har en litet coolare attityd till det hela, han inser att vi inte kommer att kunna hindra våra barn från att slå sig då och då, men jag har svårt att acceptera det. Har till och med funderat på att börja sova på golvet med Hugo, vilket jag gjorde när vi var i Mui Ne, men än så länge blir vi kvar i sängen. Jag bygger dock murarna ännu högre runt honom. När Hugo ska sova hämtar jag alla kuddar jag kan hitta, i alla sängar utom Eriks, och lägger dem i lager runt honom. Det har funkat hittills, det blir litet för högt för honom att forcera. Han hinner bli frustrerad och börja skrika, och då hinner jag rusa in och hämta honom innan något händer.

Han reser sig också till stående på knäna och balanserar, UTAN att hålla i sig i något. Och det är ganska svajigt och stor risk att han ramlar baklänges. Som sagt: pust och stön.

Frustrationen.

En roligare sak är att han börjat jollra alltmer i "stavelser" : da, ma, ba, dä, mä, bä. Ibland har han till och med sagt: Ma-ma (eller snarare ma-mä). "Han sade mamma!" utropade jag förstås stolt, men det är nog att tänja på sanningen en aning.

Även Thelma jollrar mera på det sättet nu, men överlag fortsätter hon att ta det lugnare än Hugo med det mesta. Hon verkar dock mera frustrerad nu än tidigare, så där i allmänhet. Dessutom har hon börjat nypas, speciellt när hon ammar. Hon förstår ju inte att det är det hon gör, men det är litet jobbigt! Jag har försökt sätta henne några gånger, och ibland kan hon hålla balansen ganska bra. Men jag har överlag litet dåligt samvete för att jag måste jaga efter Hugo så mycket och hon blir liggande alldeles övergiven. Är rädd att hon får för litet stimulans.

Syskonbus.

Även Olivia har för övrigt trillat ner från sängen två gånger, hon är dock mera robust så jag är inte lika orolig över henne. Hon snurrar runt mycket när hon sover och har alltid gjort. Vi försöker dock lägga en kudde som barriär även i hennes säng...

Vi var ute och åt två kvällar i rad förra veckan, utan barnen som fick vara hemma med Mi. Det var väldigt skönt. Ena kvällen åt vi sea food på ett gatukök och det var mycket gott! Även ikväll ska vi ut, men nu får Olivia följa med. Jag har träffat en svenska som bott i Singapore, dit vi planerar att flytta om ungefär ett år, så vi ska äta med dem och fråga ut dem litet.

Street food.

En helt arbiträr reflektion: jag har fått mängder av myggbett sedan vi kom hit, men de senaste dagarna inga alls. Antingen har myggen tröttnat på mig, eller så blir de uppätna av geckofamiljen som bor i vår lägenhet... Höll på att få en i huvudet häromnatten - en gecko alltså, inte en mygga. Det var mindre trevligt, men jag är i alla fall glad att det inte var en kackerlacka!