Sussa.

Nu ligger Hugo och Thelma och sover medan jag fixar i lägenheten. Städat Olivias rum, som såg ut som ett bombnedslag men nu är mysigt och fint igen. (Det kommer inte dröja länge förrän bomben slår ner igen, men en stund är det fint i alla fall). Fixar litet på balkongen, slänger döda blommor och tar in gamla krukor.

Går in i sovrummet där luften är litet kvav, varm och gosig. Möts av små snarkningar och två sussande sötnosar. Åh myset!

Och så här såg det ut imorse:

En söndag i slottsträdgården.

Åh vilken helg det har varit. Thomas har hjälpt min syster Amanda att flytta och vi andra har varit sjuka allihop. Thelma hade feber först, i slutet av veckan och bara på nätterna. Sedan blev det Olivias och Hugos tur att få feber. Thelma och Hugo har dessutom varit mer än redigt snoriga hela veckan. Själv har jag haft ont i halsen och hosta och känt mig allmänt hängig.

På lördagen, när Thomas var flytthjälp, skulle jag ha tagit alla barnen med till min kompis Maria. Planen var att vi skulle hänga hemma hos henne med alla våra barn, så att de kunde leka hela dagen, och vi få prata ordentligt. Vi har inte setts sedan en bra stund före jul! Trots att vi bor i samma stad så blir det ofta så när vi båda har småbarn. Det kändes så trist att behöva ställa in. Och att vara hemma själv med tre sjuklingar en hel dag, efter att redan ha varit hemma största delen av fredagen, var allt annat än lockande.

Vi tog oss igenom dagen i alla fall. På söndagen var alla på bättringsvägen och på eftermiddagen ryckte vi upp oss såpass att vi orkade packa in oss i bilen för att träffa min faster Malin ute på Ulriksdals slottsträdgårdar. Jag har inte varit där tidigare, men de har en massa växthus fulla med blommor och ett fantastiskt café. Vi fikade, pratade och promenerade, och det var så skönt att komma ut! Malin fick ett par glasögon som vi köpt åt henne i Vietnam, och som tur var gillade hon dem och de hade rätt styrka. Det är ju litet svårt att köpa sånt åt andra.

På kvällen spontanbjöd vi in Thomas kompis Anna på tacomiddag. Så vi fick en ganska trevlig avslutning på en annars rätt vissen helg!

Idolen.

Nu på morgonen. Jag hann vara uppe med tvillingarna en stund innan Olivia vaknade. När hon kom ut till oss i vardagsrummet blev Hugo så glad att han började skratta. Han gick med möda hela vägen runt bordet, hållandes i kanten, för att komma fram till henne.  Han skrattar fortfarande fast hon har ignorerat honom under hela proceduren.

Dagens BVC-besök.

Idag hämtade jag Olivia litet tidigare från dagis och tog 49:an till Kristineberg och vår BVC. Olivia älskar att leka i deras fina väntrum, där de har fullt med leksaker (och också tar emot föräldragrupper). Hon fick leka på medan Hugo och Thelma vägdes, mättes och kollades av en barnläkare. Allt såg bra ut och Thelma har nu dragit ifrån en bit viktmässigt, hon väger 8390 g och Hugo 7500. Thelma är 70 cm lång och Hugo 71, så i längden är de fortfarande jämna. Hugos kurva har planat ut en del, men läkaren menade att det beror på att han är så fysiskt aktiv. Han är verkligen i rörelse konstant!

Lek på BVC, lagom tvillingmatchande i likadana bodys.

Alla barnen hade kul i väntrummet.

Att gå till BVC är ganska mysigt tycker jag, Olivia har så kul där och den här gången lekte alla tre barnen så fint. Thomas var inte med den här gången, annars brukar vi alltid försöka gå tillsammans, men det gick så himla bra ändå! Det var en sån stund som får mig att känna mig som en supermorsa - när jag har alla tre med mig och alla är lugna, glada och tillfreds.

Efter undersökningen stannade vi kvar och lekte en stund till, och sedan promenerade vi faktiskt hem, trots tätt fallande blötsnö. Bussen går så sällan, jag orkade inte stå stilla och vänta i tio minuter så jag övertalade Olivia att börja gå, och vi hann naturligtvis inte fram till nästa hållplats i tid. Men förutom det hemska vädret var det ganska mysigt att promenera - tvillingarna somnade i vagnen och jag och Olivia gick och pratade med varandra.

När vi kom hem lyckades jag flytta över tvillingarna till sängen utan alltför mycket gnäll, och sedan stekte jag pannkakor åt oss som vi åt framför datorn och SVT Play. En mysig kväll med min lilla O! Som godnattsaga läste vi "När Findus var liten och försvann". Jag tycker så mycket om när jag får de här stunderna med henne, då det bara är hon och jag. De är väldigt fina.

Vagnen var helt översnöad när vi kom hem - tur att jag tog med regnskyddet...

Ännu en underbar bild av O. Denna föreställer Tommy och Annika.

Tidig morgon.

Jo, vi är litet jetlaggade här fortfarande. Var tvungen att gå upp och byta blöja på Hugo 03.45, då den hade läckt. Det gjorde honom förstås klarvaken, och jag tillbringade en dryg timme med att försöka få honom att somna om - under den stunden vaknade Thelma, så det var bara att gå upp. Klockan är nu snart 05.40 och jag har varit vaken i två timmar minst. Härliga tider...

Olivia har börjat förskolan och var på Skansen igår. Vi har fortfarande våra funderingar kring hennes förskola, får se vad det landar i. Hon verkar i alla fall gilla att träffa kompisarna igen. Men det känns helt bisarrt att hon som är snart fyra och jättetidig med det mesta får gå i en småbarnsgrupp.

Jag är supertrött på kvällarna och somnar alltsomoftast när jag lägger barnen. Men så går jag ju också upp vansinnigt tidigt...

Det har i alla fall hänt mycket med tvillingarna bara sedan vi kom hem, de känns mer lugna och harmoniska nu. Om det är ett passerat utvecklingssteg, miljöombytet eller vad det nu kan vara, det kanske är litet av varje. De är väldigt mysiga och roliga att hänga med i alla fall! De leker fint, sitter och babblar med varandra, är glada och gosiga. Och lätta att lägga på kvällarna. Jag har också kört på litet mer med maten - dock inte provat blw, utan kör puréer och gröt, samt välling blandad med ersättning på kvällarna. Amning som mellanmål och på natten.

Jag har varit ute och promenerat mycket, men måste börja tänka litet mer på att inte vräka i mig en massa sötsaker. Det är verkligen svårt... Funderar på ett medlemskap i SATS, för de har barnpassning som ingår till skillnad från Friskis. Friskis skulle alltså inte bli billigare för mig eftersom jag måste betala för passning av två barn varje gång jag vill träna på en vardag. Jag behöver bli litet starkare nu känner jag, och få bukt med mina ryggproblem!

Nu börjar det så smått ljusna ute, kanske dags att äta frukost?

På vår gata hemma i stan...

Hade tänkt posta några bilder från området där vi bodde i Saigon. Det borde jag ju kanske gjort innan vi åkte hem, men de sista dagarna var intensiva, och det blev inte riktigt av! Så här såg det i alla fall ut där vi bodde. Tog bilderna på en kvällspromenad längsmed Nguyen Van Houng Street som jag var ute på en av de sista kvällarna. Dagen efter blev jag av med min mobil.

Trots att det är ett "fint" område är det ganska skräpigt längs vägkanterna.

Här finns en hel del vräkiga hus med överdådigt utsmyckade portar.

Lejon vaktar.

Överdådigt, som sagt.

Ingenting säger "Välkommen till mitt hem" som en väl utsmyckad port...

Andra bor så här.

Eller så här.

Suddig bild, men den här mannen var ute och cyklade i sidenpyjamas.

Alla kör motorcykel.

Hemkomst

Nu är vi hemma igen och jag är förvånad över hur smidigt allt har gått. Vi blev hämtade på Arlanda av mormor, morfar och farmor, i två bilar för att få plats med oss alla. När vi kom hem hade mamma och pappa fixat lägenheten en del: lagt in en ny matta som jag fick i 35-årspresent innan vi åkte, lagt på ny duk på matbordet och ställt fram en bukett tulpaner samt hängt upp ett nytt duschdraperi i badrummet. Lägenheten var jättefin, och samtidigt kändes det nästan overkligt att komma in i allt det där hemtama efter två månader i en helt annan miljö! Men vi behövde inte anstränga oss mycket för att återställa det sedvanliga kaoset...

Det har gått så himla bra med barnen också. Jag trodde det skulle vara jobbigt för dem, men antingen känner de igen sig mer än man tror, eller så känner de av att vi är avslappnade här, för de fann sig tillrätta direkt. Olivia var förstås överlycklig över att vara i sitt rum igen och ha alla sina saker, samt att mormor och morfar hade med en present åt henne. De hade också fixat litet matig fika åt oss på kvällen: bröd med ost, skinka och grönsaker. Så vi satt allihop och fikade en stund ihop innan de åkte hem till sig igen.

Barnen har sovit bra, minus jetlag förstås, men den delar vi ju allihop, så det är ett mindre problem. Det känns verkligen som att vi åkte med två bebisar och kommer hem med två små barn. Det är väldigt mysigt!

Idag ska jag ta med alla ungarna till Olivias förskola och hälsa på, det är ju tänkt att hon ska börja igen på måndag. Jag ville att hon skulle få några dagar i lugn och ro hemma för att återställa tiden och vänja sig vid att vara här.

Fortfarande är nästan alla våra kläder nedpackade så vi har knappt något att ha på oss, plus att den resväska som innehöll nästan alla mina och barnens kläder försvann på vägen. Den skulle ha kommit till oss igår, men det gjorde den inte. Hoppas det inte var för att jag somnade ifrån leveransen - jag somnade med Olivia vid 19. Efterforskningar ska göras under dagen!

Resfeber.

Söndag morgon och vår sista helg i Saigon. Nu börjar resfebern infinna sig. Har känt mig alltmer ovillig att lämna den här staden, det känns som att det tog tid för mig att vänja mig vid att vara här, och nu när jag äntligen har landat så är tiden slut. Svårt att sammanfatta tankarna just nu. Vi står inför en stor omställning igen och jag vill bara ha den överstökad.

Men jag ser fram emot att komma hem också! Det jag inte ser fram emot är resan. Vi åker via Beijing och det kommer bli en lång och tradig resa, är jag ganska säker på. 

Idag ska vi äta lunch hos Ann och Jakob, imorgon ska vi packa och göra några sista ärenden. Vid tretiden på natten bär det av till flygplatsen. Mycket märklig känsla!