Hugo och Thelma 16 veckor

Nu är Hugo och Thelma 16 veckor redan! Tiden flyger förbi och de har på sista tiden lärt sig en del nya färdigheter. Båda två skrattade sina första riktiga skratt för ungefär en vecka sedan, Hugo någon dag innan Thelma. Korta skratt, men ändå riktiga! Världens härligaste ljud, förstås, så nu slår jag knut på mig själv för att få dem att skratta hela tiden - vilket naturligtvis inte fungerar. Inga skratt på beställning här inte! De ler dock välvilligt när jag larvar mig. Och Thelma har börjat fejkskratta, höga korta ljud som låter litet som högfärdshosta, fast en skrattvariant. Det är ganska gulligt. Som att hon övar på att skratta (kanske litet dumt att kalla det fejk då, men det låter inte riktigt naturligt). Hon har också börjat jollra mer traditionellt vokalljudsjoller, tidigare var det nästan bara gurglingar. Det är både roligt och litet synd för jag älskar hennes gurgelljud. Men nu är det som att ljuden bara väller ur henne. Hon började babbla härom morgonen så att hon väckte både mig och Hugo, glatt och obekymrat snackade hon på i sängkammarmörkret.

Hugo har blivit en riktig liten rymmare, han snurrar runt helt obehindrat och sparkar ifrån med benen så att han faktiskt tar sig framåt. Det gör mig litet bekymrad att han är så rörlig, han är ju så liten! Och har inte bra kontroll över sina rörelser. Han rullade ur babygymmet ner på golvet med huvudet före (nu är det ju ingen höjd att prata om, men ändå) och blev ledsen när huvudet slog i golvet. Men han vill liksom så mycket hela tiden! Thelma är inte riktigt där än men har även hon börjat försöka sätta sig upp. Hon vill inte vila i babysitter längre utan strävar framåt och uppåt.

Tvillingarna har också börjat intressera sig mer för varandra, i alla fall på morgnarna då de tycker om att ligga i vår dubbelsäng och jollra med varandra. Hugo på mage som en liten sälunge, det är hans nya favoritposition. De känner på varandra, ler och gurglar, och det är förjäkla gulligt. Litet senare på dan är de mindre intresserade av varandra, men det är i alla fall tydligt att det har skett en ökning i deras intresse av varandra. Det är väldigt kul att se!

På rymmarstråt.

Vi fortsätter fundera och dividera över Olivias förskolesituation. Det är svårt eftersom det finns så få konkreta saker att ta fasta på, det är mest vår magkänsla som inte är bra. Vi träffade några vänner i helgen vars son blivit utsatt för regelrätt mobbning på sin förskola av de "stora" barnen (5-åringar). De hade bland annat låst in honom vid ett tillfälle och slagit honom i ansiktet med en bandyklubba vid ett annat, och föräldrarna var oerhört frustrerade över att de inte fått gehör från förskolepersonalen eller förskolechefen. En riktig mardröm! Situationen hade enbart blivit bättre för att de stora barnen flyttat över till förskoleklassen. Jag är glad att vi inte har varit med om något sånt, här handlar det mer om små saker som är svåra att definiera.

I nästa vecka ska jag se till att vara med under några timmar på förskolan och låta mormor och morfar passa Hugo och Thelma. I måndags höll jag Olivia hemma, för jag kände att hon behövde en lugn dag med mig, vi hade en väldigt aktivitetsspäckad helg. Och hon var så glad när hon fick stanna hemma med mig. Det är en kamp att få iväg henne varje morgon och det känns inte bra.

Har haft ganska stora problem med ryggvärk, min rygg liksom låser sig så att jag inte kan räta på den. Igår var jag hos en naprapat och det kändes bättre precis efteråt, men sen blev det lika illa igen. Jag har fått två övningar som jag ska göra så ofta jag kommer åt, och ska på återbesök nästa vecka. Får se hur det går. Det blir ju så många lyft i konstiga vinklar med tvillingarna.

H och T växer som ogräs dessutom. Igår fick jag plocka upp vårt förråd av kläder i storlek 74 och tvätta upp. De kan fortfarande ha 68 men det är bara en tidsfråga innan de växer ur dem. Det är stora barn vi har... Men det är kul att gå igenom Olivias gamla kläder och hitta favoriter som jag inte sett på några år.

Vi hade för övrigt tur med försäkringsbolaget och får pengar för vagnen (ja det känns som tur, man vet liksom aldrig hur de gör sina bedömningar). Vi ska ändå försöka vänta med att köpa en ny tills vi kommer hem från Vietnam. Nu är det ju bara en månad kvar och vi har en provisorisk vagn som får duga tills dess. När vi kommer hem kommer vi inte behöva en liggvagn längre, så det är bättre att vänta med att köpa en ny till dess, då vi vet bättre vilka behov vi och tvillingarna kommer ha.