Pust och stön.

Hurra hurra! Idag är Mi tillbaka! Vår nanny that is. Nu har jag varit själv med ungarna i tre dagar, inklusive vid läggning, och igår kände jag mig mer eller mindre redo att slita ut håret med rötterna. Det har varit kämpiga nätter och kämpiga eftermiddagar. Tvillingarna tycker inte att det är sådär jättekul att sova på nätterna just nu, de vill hellre upp och leka. Så fort jag har sövt den ena (efter vad som närmast kan beskrivas som brottningsmatcher och/eller amning tills det känns som att bröstvårtorna ska trilla av) så har den andra vaknat. I natt låg jag och kramade Hugo medan han skrek hysteriskt, sparkade mig i magen och fäktade med armarna, nöp och rev mig i ansiktet. Jag var så trött så att jag inte orkade gå upp och bära honom i selen, vilket annars är ett ganska säkert sätt att få dem att somna.

På eftermiddagen är de också väldigt gnälliga båda två och vill vara i famnen eller knät, och det funkar bara korta stunder att hålla båda samtidigt. Om jag går iväg med den ena för att söva så ligger den andra och skriker hysteriskt. Det är tydligt att de fattar nu att jag kan gå ifrån dem, och de gillar det INTE. Jag vill ju inte heller att de ska känna sig övergivna. Tidigare har det funkat att gå iväg och lägga en i taget. Nu när Hugo är så rörlig kan han ju också försätta sig i ganska farliga situationer om jag lämnar honom ensam. Blir alldeles svettig vid tanken på att Thelma också kommer lära sig att förflytta sig.

De ska tydligen vara i en sån där jobbig utvecklingsfas just nu. Måhända att Thelma är litet gnälligare än vanligt, men Hugo är alltid krävande (det låter hårt att säga det, men det är ju så). Sömnen brukar dock funka bättre än vad den gör just nu, så jag hoppas att det ska ordna sig snart.

Hugo kryper in under bord, drar i och tuggar på sladdar, slickar på vagnens hjul, försöker leka med toaborsten och soporna, har börjat försöka klättra på glasbordet som tv:n står på, har nästan krupit ned från sängen två gånger... Det är helt utmattande att hålla koll på honom. Och så skönt att Thelma inte fattat galoppen än, men det är ju bara en tidsfråga. Jag hoppas att det inte ska kännas lika utmattande när vi kommer hem igen, då kommer jag ju inte ha alla tre. Och nu, som sagt, är ju Mi tillbaka. Då får jag, bland annat, gå på toaletten och LÅSA OM MIG. Så himla skönt. (Begreppet "egentid" hade en annan innebörd innan man fick barn.)

På restaurang själv, med tre barn. Svettigt.

Klättra in under det här bordet: en bra idé enligt Hugo.

Slicka på vagnens hjul: en bra idé enligt Hugo.

Softar litet innan nästa bus.